måndag 25 mars 2013

Barnkultur under 70-talet – underhållning eller propaganda?


Propaganda har i alla tider använts av makthavare, av religioner och i krig som ett effektivt sätt att skapa sympati för en persons eller grupps särskilda intressen. Inom begreppet ryms allt från kyrkans korståg till Nordkoreas antiamerikanism. Propaganda kan ta sig uttryck i många olika former. Allt från enorma affischer med slagord och tydliga nidbilder till mer subtila och oskyldiga saker som barnprogram och serietidningar.
          Ett av de mer undangömda exemplen på propaganda är Rune Andréassons välkända serietidning Bamse världens starkaste björn som började publiceras under sent 60-tal som en serietidning riktad till barn. Andréassons berättelse delar likheter med ett annat barnprogram under 70-talet: Vilse i pannkakan. Både Bamse och Vilse i pannkakan uppvisar ett vänstervinklat tankesätt, och båda presenterar en, för en vuxen tydlig, nidbild av kapitalister.
            I Bamse finns den girige och omoraliske Krösus sork och i Vilse i pannkakan representeras den onda kapitalisten av Storpotäten som enbart ser till sina egna intressen och bara odlar potatis för att stoppa i egen ficka, så han kan bli ännu större.[1] [2] Men varför skapades två vänstervridna barnserier så kort tid efter varandra, och vad hade de för syfte? För att förstå detta måste vi gå tillbaka till slutet av 60-talet.
            Under sent 60-tal och under hela 70-talet drar det som kom att kallas för vänstervågen över västvärlden. Bakgrunden till varför vänstervågen uppstod är omtvistad men enligt en historiematerialistisk synvinkel är den mest betydelsefulla faktorn antagligen ungdomens starka känslor rörande Vietnamkriget, där man ifrågasatte stormakten USA:s rätt att blanda sig i en inrikesangelägenhet i Vietnam. Historieidealisterna påtalar troligen snarare hippierörelsens idéer om fred och kärlek som tog sig uttryck i populärkulturen, med John Lennons Imagine och Happy X-mas (War is over) i täten, som den mest betydelsefulla faktorn.[3]  
          Kombinationen av den både inhemska och globala kritiken mot USA tillsammans med att populärkultur världen över tog starkt avstånd från krig och Vietnamkriget i synnerhet gjorde att 40-talistgenerationen vände sig bort från USA och istället såg mot Sovjet och Kina. [4] I Bamses skola i ett nummer från tidigt 70-tal beskrivs exempelvis den kinesiska revolutionen i positiva ordalag:
I Beijing finns världens största torg [...] Den himmelska fridens torg. Där samlades den 1 oktober 1949 miljoner människor för att höra Mao Zedong utropa Folkrepubliken Kina. Landet var befriat från de krigsherrar, affärsmän och utlänningar som tidigare styrde. Före denna befrielse svalt vissa år många miljoner människor ihjäl. Efter 1949 har man delat på maten mer rättvist och ingen svälter. Det är en av 1900-talets viktigaste händelser - var fjärde människa på jorden är ju kines.[5]

          Den bild av revolutionen som här presenteras för barnen är starkt idealiserad. Här porträtteras även affärsmän återigen som något negativt som Kina blivit ”befriat” ifrån. Rune Andréasson är här uppenbart partisk och tar ingen hänsyn till tendenskriteriet. Han väljer att medvetet lyfta fram en positiv bild av Mao och revolutionens konsekvenser, och utelämnade helt de många offer som krävdes i kollektiviseringen av landet.[6]
           Med bakgrundsinformationen om vänstervågen går det nu att besvara utgångsfrågan: ”varför skapades de just då och vad var deras syfte?”. Eftersom stora delar av kulturvärlden som sagt präglades av de nya idéer hippiekulturen förde med sig, och en allmänt anti-USA stämning rådde i stora delar av västvärlden så kom även svensk kultur att präglas av dessa nya idéer. Som en motpol till det kapitalistiska USA, som man ville kritisera, lyftes socialismens och kommunismens solidaritet fram i enlighet med hippiekulturens värderingar. Här blev det således viktigt för kulturpersonligheter att indoktrinera den kommande generationen i den rådande USA fientligheten. Ur denna ambition skapades därför Bamse och Vilse i pannkakan med onda kapitaliseter och budskap om solidaritet och rättvisa.
         Idag har Bamse fått en klart nedtonad politisk färgning liksom andra nutida barnprogram. Dock har inte ambitionen att använda barnprogram som ett verktyg för propaganda förändrats. Så sent som 2011 var Bamse åter utsatt för hård kritik – nu för sitt samarbete med Migrationsverket. Här visar Bamse att det inte är så farligt att få avslag på sin asylansökan, man får ju träffa sin familj och sina kompisar igen när man kommer hem.[7] Återigen en starkt förenklad och idealiserad bild av verkligheten. Dock ej längre vänstervriden.
Upplagd av kl.

2 kommentarer:

  1. Anton E26 mars 2013 kl. 10:17

    Intressant ämne! Bra att du tar ett välkänt ämne för SVENSK propaganda som ändå är tillgängligt för analys. Källhanteringen är god, du lyfter fram små men viktiga detaljer med hjälp av källorna. Good sport, laddie

    SvaraRadera
  2. Jacob Ö27 mars 2013 kl. 10:41

    Mycket bra analys i och med sammanhanget och bakgrund!

    Kunde ha lite mer ingående analys och gräva djupare i sammanhanget.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)