First Strike Gulf War Air Campaign

Material: First Strike Gulf War Air Campaign
                  https://www.youtube.com/watch?v=TsncQ6O4wYw
Hämtad: 2013-03-14

Det instrument för propaganda som framgår mest tydligt i filmen är hur själva reportaget är upplagt. Genom bakgrundsmusiken framgår det tydligt hur nyhetsbyrån vill lyfta fram flygplansbombningarna av Bagdad som något häftigt. Musiken har en spännande, fräck och actioninriktad ton för att ge en klart lättare ton av själva kriget. Detsamma gäller för reportens retorik som står på ett hangarfartyg under vad som verkar vara lyft av stridsflygplan. Han skriker för att försöka överrösta flygplanen samtidigt som han talar om planens och piloternas sofistikerade teknik och skicklighet; troligtvis i syftet att framställa det hela i en lättare och mer spännande ton, inte helt olikt en actionfilm.

Bilderna lyfter fram, likt musiken, en distanserad insats med mindre risker. De ända bilder som förekommer är på flygplan, lyckade bombningar och luftvärnsrobotar i aktion. Bilderna är mycket rena i bemärkelsen att tittaren inte får någon reell uppfattning kring konsekvenserna i form av exempelvis skadad infrastruktur eller sårade människor. Ingen beskjuts (förutom byggnader och fordon som knappt går att urskilja), ingen skadas och ingen människa ser ut att vara utsatt för skarp eld över huvud taget.  Flera av bilderna är dessutom tagna under tider då strid inte förekommer vilket även det ger en mycket lugn, ofarlig och steril bild av insatsen. Exempelvis visas inte en enda bild när ett plan blir beskjutet eller när det är i en riskzon, istället filmas alla plan i säkert luftterritorium eller på ett hangarfartyg.

Den enda bild som faktiskt visar på beskjutning från Iraks håll är på, enligt reporten, luftvärnsrobotar som beskjuter amerikanska bombplan. På grund av videons låga kvalité är det osäkert om videon över huvudtaget är äkta. Klippet är kort och kan i princip föreställa vad som helst. Det kan vara förfalskat, manipulerat, taget ur sitt sammanhang eller helt enkelt oäkta. För en tittare som ej är kunnig inom området är det i princip omöjligt att avgöra materialets äkthet.

Detsamma gäller för alla klipp som visar på någon form av beskjutning. Ingen kontext ges till bilderna och vad som beskjuts, när, var eller av vem framgår inte. Detta material som visar på amerikanska och brittiska bombningar av irakiska mål kan likväl vara manipulerat eller på annat sätt falskt.

I och med hur rapporterandet framställs kan kriget framstå som en mindre farlig insats, likt hur man lätt distanseras från de negativa konsekvensera av en våldsam film tack vare ljudupplevelsen och det visuella. Nyhetsbyrån vill framställa en steril bild av kriget och försäkra tittaren om att det finns lite att oroa sig för i och med kriget; kriget verkar ju trots allt inte vara värre än en actionfilm.

Filmen riktar sig troligtvis till en ganska ung publik men inte barn då reportaget visas på en nyhetskanalen och inte som exempelvis en utbildningsfilm. Spänningen och rafflet kring stridsflygplanen och insatsen är framställda på sådant sätt att unga individer skulle kunna tänkas lockas av dramat. Reporten är dessutom ung och som sagt placerad mitt på ett hangarfartyg. Detta är troligtvis i syftet att framställa reporten, och därmed tittaren, som en del av spänningen och handlingen. Dock inte en farlig sådan i och med att reportagets ton gör att reporten och tittaren som sagt snarare verkar vara en del av en actionfilm eller ett datorspel, istället för ett regelrätt krig.

Konsekvensera av dessa sterila bilder som visades i reportaget är att allmänheten med största sannolikhet fick en skev bild av konsekvenserna för både civilbefolkningen i Irak och Kuwait.[1] I och med att de flesta bilder från Irak enbart visar på otydliga och sterila flygplansbombningar av irakiska mål kom det knappast riktigt till känna att stora skador på den irakiska civilbefolkningen och infrastrukturen vållades.[2]

Under flygplansattackerna som kallades The Gulf War air Campaign erhöll infrastrukturen i Irak stora skador. 15-18 (varierande beroende på källa) av Iraks 20 kraftverk skadades så att de inte hade möjlighet att drivas eller blev helt förstörda. [3] Detta hade självklart stora konsekvenser för den irakiska befolkningen vilket inte framkommer i majoriteten av den rapportering om bombningarna som förekom i västvärlden under tiden för kriget. Faktum var att Europeiska Unionen deklarerade humanitära insatser i Irak 20 mars 1991 i och med de stora skadorna som flygräderna hade åstadkommit.[4] Flygräderna startade 17 januari och avslutades 23 februari 1991.[5]

Propagandan är negativ då den inte ger upphov till några egentliga fördelar. Positiv propaganda är sådan som på något sätt kan, eller åtminstone har i syfte att, skydda mottagaren. Filmer som Duck and Cover är exempel på propaganda som kan anses vara positiv i och med att budskapet som framgår skyddar eller har i syfte att skydda mottagaren.[6]

Varför framställdes då den här propagandan? Det enkla svaret är att ledarna i västvärlden (den Kuwait-allierade koalitionen bestod av USA, Storbritannien, Frankrike och Kanada5) som förespråkade ett deltagande i kriget ville behålla opinionen på sin sida. Om nyheter från ett krig som påminner mer än en film eller ett datorspel når befolkningen kommer de naturligtvis inte gå emot kriget lika mycket som om de såg bilder på döende människor. Nyhetsrapporteringen är ju den bild som civilbefolkningen får av kriget och om den bilden är steril, ofarlig och actioninriktad kommer befolkningen uppfatta kriget som sådant: ofarligt.

Det mesta av materialet från Gulfkriget kom från militären, eftersom de hade möjlighet att filma händelserna. Militären hade dessutom möjligheten att tillåta eller neka journalister till att arbeta i området eftersom militären kunde anse det vara för farligt.[7] I och med att militären styrdes av sina respektive ledare i västvärlden var det möjligt för den politiska ledningen att indirekt styra medierapporteringen. Den överväldigande majoriteten av all nyhetsrapportering kom från stora västerländska och internationella nyhetsbyråer som CNN och BBC. Därmed fick rapporteringen en särskild vinkling och tendens i och med att det inte fanns mycket annat material att tillgå. Nyhetsbyråerna har även som intresse att sälja sina reportage. En mer spännande bild av kriget kan locka fler tittarsiffror än om hemska bilder visades vilket kan vara en ytterligare förklaring till rapporteringens form.

Denna form av reportage skiljer sig från exempelvis Vietnamkriget då nyhetsmaterial från långt mer individuella källor förekom. Nyhetsmaterialet kunde därmed visa på negativa sidor av kriget såväl som på positiva. Detta ledde till möjligheter för en större opinion att växa då befolkningen fick en annan uppfattning av kriget; oftast en sämre sådan.[8] Så var inte fallet under Gulfkriget då en mer ensidig, propagerande bild, som exemplet visar, lyftes fram. 1

---

[1] http://www.americanforeignrelations.com/O-W/Television-The-persian-gulf-war.html#b%23ixzz1uKXkqB1I 2013-03-24

[2] Thomas Y. Canby. "After the Storm". National Geographic 1991 augusti, Vol.180, No.2

[3] http://www.hrw.org/reports/1991/gulfwar/CHAP4.htm 2013-03-16

[4] http://www.casi.org.uk/info/undocs/s22366.html#log 2013-03-16

[5] http://en.wikipedia.org/wiki/Gulf_War_air_campaign 2013-03-23

[6] https://www.youtube.com/watch?v=IKqXu-5jw60 2013-03-17

[7] http://www.museum.tv/eotvsection.php?entrycode=warontelevi 2013-03-20

[8] Dokumentärserie: Världens händelser: Julbombningarna 1972. SVT. 2011