INLEDNING
Under 1970-talet var kulturradikalismen ett faktum och var
en del av den vanliga svenskens vardag. Teater skulle kliva ner från dess
podium som proletärernas nöje och musik skulle öppet kritisera, utan några som helst
subtexter. Television i Sverige var då mer strikt, familjerna hade endast två
kanaler och dessa skulle agera lärare inom samhällskunskap och leverera lärorik
underhållning. Inget skulle undkomma den sociala kommentaren staten ville få
fram, dokumentärer om revolutioner i fjärran länder och folks kamp generellt
sett var hjärteämnen för svensk TV på 70-talet. Vi tänker oss dock kanske mest
på huruvida man sände barnprogram då, som nämndes tidigare så var
kulturradikalism ett vanligt inslag i all form av media och kulturrelaterat. [1] [2]
PROGRAMMETS SYFTE
Barnprogrammet ”Vilse i Pannkakan” var inget undantag, det
är ofta ansett vara det konkreta exemplet på hur nära inpå kulturradikalismen
sökte sig till svenskarna. Det har anklagats för att ha traumatiserat en hel
generation på grund av dess bisarra berättarstil och programledaren Staffan
Westerbergs underliga framtoning gentemot tittarna. Det som dock ofta undkommer
programmets kulturella och även psykologiska effekter så har dess politiska
tendenser och effekter inte fått ett lika starkt fotfäste i diskussionen. [3]
STORPOTÄTEN - KARAKTÄREN
En återkommande karaktär som ansågs vara hotfull och illa
tyckt om var ”Storpotäten”. En bufflig, grymtande och egoistisk (främst
ekonomiskt) potatis som i korta inslag fick fram sitt budskap; girighet är
dåligt. Alltså är då kapitalism dåligt? Eller vad vill de få fram med
Storpotäten? Det finns en glasklar tendens som pekar på att Storpotäten är
kapitalismen personifierad och med hjälp av honom ska barn i Sverige under 1970-talet
lära sig att kapitalism är dåligt. Kort och gott.
STEREOTYPEN - NIDBILDEN
Rösten som Storpotäten fått tingar åt en aningen överklass,
låter lite som en karikatyr av den stererotypiska storkapitalismen, lite
bufflig, lite överdådig. Han ska enligt sin lila monolog köpa filtar till sitt
potatisland, så dem klarar sig över vintern. På så vis kan han då få många
potatisar, potatisar som han kan stoppa i sin egen ficka. Om det inte är den
klassiska nidbilden av storkapitalisten, vad är då?
TONEN – DET UPPENBARA
Staffan Westerberg avslutar inslaget med att fortsätta
berätta om att Storpotäten försvann sedan in i storstadsvimlet, ”Antagligen för
att köpa fler filtar till sitt älskade potatisland, Bläh!” Det där sista ”Bläh”
sätter tonen på klippet, kapitalister är äckliga. Varför åker Storpotäten bil?
Varför påpekar dem det i början? Är det en självklarhet att alla kapitalister
åker bil, bara för att de har råd? Bara en intressant tanke som slår en när man
börjar kolla efter detaljerna.
Tonen som programmet sätter har påpekats vara vänstervriden
men det har möts med avslag från skaparna. Man kan argumentera för deras del
eftersom under 1970-talet var det en vänstervåg i Sverige vare sig många säger
si eller så. Medan ett barnprogram med uppenbara vänstertendenser kan anses
vara motiverande till att ifrågasätta dess intentioner, det är förvisso rätt
det med. Ett barnprogram med starka politiska tendenser är ansett vara propaganda
och det är med all rätt.
Det är barnen som är
målet för denna sorts propanganda, måla ut ”fienderna” på ett sätt som barnen
lätt kan förnimma när de blir äldre. I detta fall betingar man dessutom
Storpotäten som någonting farligt och skrämmande, det kanske inte märktes då
men sådant kan sätta sina spår för resten av livet. Det beteende Storpotäten
har kommer senare betingas som fel eftersom den karaktär de har lärt sig
associera det med var farlig. Inte nog med att karaktären i sig framstår som
skrämmande, programledaren pekar praktiskt taget ut Storpotäten som farlig och
fel (som nämndes ovan).
Det är klar
desinformation eftersom budskapet som detta klipp vill få fram är konstruerat
så barnen ska kunna samla dess intryck med lättja, de ska inte behöva övertänka
för att assimilera informationen. Det gör att stereotypen måste vara överdriven
för att underlätta intaget av information, vilket gör att sättet kapitalismen
utmålas som är stereotypisk och i realiteten felaktig.
Källförteckning:
BRA. Gillar att allt du skriver är till stor del förankrat i fakta (god källhantering). Trevlig personlighet har du även Anton, till skillnad från den där storpotäten. ;)
SvaraRaderaJag tar på mig missanvändningen av ordet "proletärer".
SvaraRaderaFantastiskt Anton! DU borde få pris. Har en liten fråga,tror du att ett kommunistiskt eller kapitalistiskt program skulle kunna gynna mest? Efter som de "kan sätta sina spår för resten av livet".. xoxo
SvaraRaderaJag menade att barn är lättpåverkade av den information i den åldern. inte att dem spår som sattes var negativa. ;)
SvaraRaderaGaaaah! Källkritiken!
SvaraRaderaDu drar lite för höga växlar på kulturradikalismen utan legitima källor.
Annars bra analyser men skulle gärna se sammanhanget? Varför denna propaganda? Vad är sammanhanget i 70-tals-sverige? Varför kulturradikalism?
Mycket intressant ämne
Håller med Jacob, källkritiken! Och du får gärna utveckla vad du menar är desinformation i klippet, säger potatisen saker som inte stämmer och är totalt påhittade, eller är det bara så att den är missvisande eftersom den ger oss en fel bild av "kapitalister"?
SvaraRaderakan förmågan att skapa fler potatisar representera kapitalismen? skulle man inte kunna se det som liberalism eller marknadsekonomi
SvaraRaderagenom att utveckla vägar för att få en så gynnsam mängd av potatis som möjligt storpotäten
vill göra en så stor vinst som möjligt.Det är intressant hur man kan se att man vill hålla en socialistisk syn i Sverige. "bläh"
storpotäten åker bild och är finare o bättre, känns väldigt 70-tals svenskt och socialistiskt. Smart tänk med betingning av
storpotäten som illa man skulle lika gärna kunna måla upp honom som framgångsrik då han kan åka bil och tänker på sina potatisar
som han ger filtar så han ska bli så rik som möjligt. Bra källor som stödjer din fakta.
Jag vill här förtydliga att det inte finns något motsatsförhållande mellan kapitalism, marknadsekonomi och liberalism. Kapitalism förutsätter rätten till ägande (jag har rätt att äga potatis), en fri marknad (jag har rätt att sälja min potatis till vem jag vill och till vilket pris jag vill, men det är inte garanterat att jag får min potatis såld) och tankefrihet (jag har rätt att testa mina idéer så länge de inte skadar någon).
SvaraRaderaKapitalism förutsätter att du får sätta (plantera) fem potatisar, skörda tjugo efter en varm skön sommar och att jag då äger de 15 extra potatisar jag fått. Sedan kan jag sälja dem och köpa något annat för dem (och ge några i skatt) eller göra något annat av dem (chips).
Antikapitalism förutsätter att vi inte får äga och att vi inte har rätt till det vi producerat. Antikapitalism är i motsatsförhållande med en fri marknad och liberalism.
En fri marknad är ytterst ovanlig eftersom de flesta stater reglerar marknaden. Vi får exempelvis inte sälja sprit (gjort på potatis) till personer under 20 år. Skatt är även ett sätt att reglera marknaden.